Jag, min egen fånge, säger så:
livet är icke våren, klädd i ljusgrön sammet,
eller en smekning, den man sällan får,
livet är icke ett beslut att gå
eller två vita armar, som hålla en kvar.
Livet är den trånga ringen som håller oss fången,
den osynliga kretsen, vi aldrig överträda,
livet är den nära lyckan som går oss förbi,
och tusende steg vi icke förmå oss att göra.
Livet är att förakta sig själv
och ligga orörlig på botten av en brunn
och veta att solen skiner däruppe
och gyllene fåglar flyga genom luften
och de pilsnabba dagarna skjuta förbi.
Livet är att vinka ett kort farväl och gå hem och sova...
Livet är att vara en främling för sig själv
och en ny mask för varje annan som kommer.
Livet är att handskas vårdslöst med sin egen lycka
och att stöta bort det enda ögonblicket,
livet är att tro sig vara svag och icke våga.
-Edith Södergran-
Ingen dager er like. Det tenker jeg ofte på. Og at tiden egentlig ikke eksisterer før den har passert. Jeg forsøker å notere min egen tid ned så det blir en mening med det hele.
onsdag, juni 21, 2006
Livet
Abonner på:
Legg inn kommentarer (Atom)
5 kommentarer:
Er den tegningen laget av deg? Wow! Så dyktig.
Tusen takk, Sadie:-)
Jeg misunner folk som kan å tegne. Jeg kom liksom aldri over strekmann-nivået. Men jeg jobber som aktmodell for noen flotte kunstnere og mennesker som lærer seg den gamle metoden inn i mellom. Så jeg har faktisk slått kloa i noen lekre tegninger.
De skal rammes inn og henges opp etterhvert.
De hadde det vært gøy å se, Sadie:-)
Det med akt-tegning er ting som må holdes vedlike. Jeg har tenkt ørten ganger at jeg skulle ta noen akt/croquis-timer, og nå tror jeg sannelig jeg fikk det sparket i rumpen jeg behøvde.
Takk:-)
Rockette: Tegning er vel et håndtverk som må vedlikeholdes. Akkurat som fotografi.
Legg inn en kommentar